tisdag 24 februari 2009

diverse svammel

Konstigt allt kan bli när man är trött. Var seg som kola i huvudet i förmiddags på jobbet. Lyckades inte ta blodprov på en pt, jag brukar vara rätt bra på det. Gav upp efter två försök å kallade in en kollega, som lyckades, suck! Fast värre är att en av mina kollegor sjukskrivit sig idag pga att hon känner sig utmobbad på arbetet. Chefen hade litet akutmöte med oss som var där. Oklart av vilka denna person känner sig (mest) utstött.

Kändes mycket märkligt då jag m.fl blivit utsatta för hennes fräsande vid åtminstone tre tillfällen. Konstigt när hela skulden läggs på alla andra, utav chefen, och inget på kollegan. Vi skulle, enl. chefen, ALLA rannsaka oss själva och hur vi bidragit till kollegans illabefinnande. Vissa i gruppen har knappt arbetat tillsammans med denna person övh, så de kan knappast beskyllas för att ha behandlat illa. Men man skall komma ihåg att i arbetsgrupper, i synnerhet inom vården, där det enkom arbetar kvinnor (ja en manl. ssk har vi) så uppstår ofta, ofta sådana här el. likn. scenarion.

Kvinnor är otroligt eminenta på att prata skit, jag inget undantag, vi är dessvärre också ofta dåliga på att ta konflikter direkt med den el. de det berör. Kanske har detta beteende bidragit till nuvarande situation. Inom vården finner man vanligen också mer el. mindre uttalade konflikter mellan sjuksköterskor och undersköterskor. Undersköterskor tenderar ibland att bedöma sjuksköterskor, detta utifrån i vilken grad vi hjälper dem i direkt patientarbete (typ tvätta, duscha, bädda osv.) Vi ses ibland, outtalat förstås, som assistenter till undersköterskor såväl som till läkare.

Däremellan skall vi utföra våra egna ssk-sysslor såsom medicinhantering, samtal, dokumentation,bedömningar, information m.m m.m Undersköterskor till skillnad mot ssk brukar ofta vara mer permanenta på en arbetsplats medans sjuksköterskor lättare kan byta arbetsplats. Detta medför ofta att det är undersköterskorna som styr i hög grad på avdelningarna. Konflikter uppstår lätt även då det till sjuksköterskornas arbetsuppgift hör att arbetsleda.

Som sjuksköterska kan jag och mina kollegor utföra alla arbetsuppg. en undersk. har men dom kan inte utföra alla mina. Det händer att detta skapar en märklig avundssjuka, el. har det med det kvinnligt kollegiala att göra!? Ingen kvinna skall el får vara bättre än el. "högre upp" än någon annan så länge inte avståndet i utbildning är väldigt markant som mellan usk och kvinnliga läkare. Usk, en del inte alla, tror många ggr att det enda som skiljer vår utbildning och deras åt är vår kunskap om att "dela ut piller" Sanningen är långt därifrån. Vi fortsätter (el. rättare sagt jag) denna disk. en annan dag då kolan i huvudet smält bort.

Men nu blev det så där himla låångt igen, ursäkta. Läs etappvis vetja!

2 kommentarer:

  1. Påpekade ni för chefen att i nu kände er påhoppade? eller lät ni rädslan för konflikter tysta er? är chefen en man?
    Enkönade arbetsgrupper är aldrig bra!

    Men låt dig inte provoceras

    SvaraRadera
  2. Näe chefen är en kvinna. Inte vuxen sin uppgift. Jag är dessutom trött och less på att vara en av få som brukar säga vad jag tycker och därmed sitta ensam. Vården, ffa, består i hög grad av en massa "kärringar" som gnäller och låter sig trampas på utan protester annat än i fikarummet. När det gäller så håller alla tyst.

    SvaraRadera