Hand i hand med de människofientliga sjukförsäkringsreglerna vår politiker infört går de nya upphandlingarna av olika slags vård. En del utav denna vård är rehabiliteringen utav neurologiskt skadade patienter. Till denna kategori hör b.la. människor som fått stroke (= hjärnblödning eller en blodpropp i något av hjärnans kärl), hjärntumörer som gett neurologiska handikapp, parkinsonpatienter, MS (= en sjukdom som i korthet innebär att nervsignalerna i hjärnan inte fungerar som de skall).
Upphandlingen som påbörjades i våras och blev klar nu till försommaren innebär i korthet att vården av neurologiskt skadade skall fördelas på fler aktörer än tidigare, man vill s.as. öka mångfalden och konkurrensen för att på så vis förbättra kvaliteten på denna typ av vård.
Säger man! Sanningen är som bekant ytterst sällan såsom MAN SÄGER utan handlar till syvende och sist enkom om att göra kortsiktiga besparingar med människors liv och hälsa som insats. En person drabbad av stroke skall betalas, av landstinget, per vårddygn (ist. för som tidigare per vårdtillfälle) fr.om. årsskiftet. Det innebär i realiteten att någon finfin konsult som lagt humaniteten på hyllan kommit fram till att denne patient behöver exakt 19 dagar på sig att rehabiliteras.
Varken mer eller mindre. För alla oss som arbetar med den här patientgruppen är detta beslut helt uppåt galenskapsväggarna. Nitton dagar!!! Vi har, där jag arbetar, strokepatienter som med en mindre blödning kommer till oss efter första akutsjukvården och stannar ca två-tre veckor. Därefter får de oftast hjälp av distriktssköterska (med sina mediciner) och hemtjänst i högre eller lägre grad, efter utskrivning.
En sådan patient har haft tur. Två- tre veckors rehabiliterande vård är lite. Dom flesta patienter, oavsett ålder, blir kvar i En och en halv upp till tre månader på kliniken. Det beror inte på inkompetens hos personalen inte heller beror det på slöhet eller någon osedvanligt stor generositet.
Utan helt enkelt är det vad patienterna behöver för att kunna komma hem med en kropp som fungerar så bra som möjligt för att så långt det är möjligt kunna leva ett drägligt liv i det egna hemmet (oftast, inte alltid). Men se, det tycker våra politiker inte att människor är värda, nej då. Nu skall man skrivas ut efter nitton dagar oavsett hur man mår eller ser ut eller klarar sig.
Det säger sig självt att kostnaderna för detta kommer att bli högre i slutändan. Inga besparingar kommer att göras mer än högst kortsiktigt. Kommunerna får utökade hemtjänstuppdrag. Vårdcentralerna fler patientbesök, disktriktssköterskorna fler och tyngre arbetsuppgifter.
Akutsjukhusen kommer att få ökad belastning då flertalet patienter i högre grad kommer att återkomma pga för tidiga utskrivningar.
Det (enda) effektiva botemedlet mot denna avhumaniserade politik som nu drivs framåt med stormsteg är att den enskilde politikern (eller räknenissen hans), hans närstående eller närmaste familjemedlem drabbas.
Drabbas så att de från insidan får se hur besparingar slår mot de redan slagna. Minns ni socialdemokraten vars dotter fick diabetes. Denne politiker var med och drev igenom förslaget om gratis medicin till landets diabetiker. Märkligt sammanträffande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar