Måste rätta mig själv i senaste inlägget. Det är egentligen inte kvaliteten på vården som är urusel utan hur man behandlar vårdpersonalen. Det är nog inte alls uppenbart eller självklart för gemene man hur det egentligen ser ut för den personal som vårdar er eller era anhöriga på inrättningar inom landsting, kommun eller i privat regi.
Nu pågår, som bekant eller hur! ett sparbeting inom alla vårdenheter. Det kallas revidering. På Umas i Malmö (universitetssjukhuset) är man på väg att införa varannan helgarbete vilket för oss tillbaka till 70 och 80-talet. Förödande för privatliv såväl som för familjelivet och hälsan.
På övriga sjukhus och andra vårdenheter, äldreboenden, sjukhem mm håller man nere utgifterna genom att spara in på personal. Det är det allra första man sparar på, vi kostar ju så förbannat mycket. Man sliter ut människor och tar in nya som också slits ut. Sedan sparar man på material med följden att vårdhygienen bla. blir lidande och därmed i förlängning även patienter och personal. Skit samma, några mer eller mindre av den ena eller andra sorten gör ju inget. Vi har ju mer än nio miljoner invånare att ta utav.
På vissa äldreboenden, ffa i privat vinstdrivande regi får inga riktiga handskar användas. Inte heller skyddsförkläden. Det skall sparas. Personalen torkar avföring, urin och andra kroppsvätskor med genomsläppliga "kalle-anka" handskar. Riktigt mysigt!
När någon skall kallas in för extrapass så får de inte upplysas om sin rätt till kvalificerad övertid. Man erbjuder på flera privata enheter endast tid mot tid. Till följd att fler i personalen som inte alls är så stupida som ledningen tycks tro vägrar arbeta extra.
Så får befintlig personal gå kort istället. Det vill säga dom får arbeta ändan av sig under ett pass. Slit, släp och tungt. Vi har INTE en sjuksköterska per boende, vi har INTE heller en läkare på husen där vi arbetar på äldreboenden, särskilda boenden eller demensboende ej heller på de så kallade sjukhemmen.
Läkarna har massor av patienter de ansvarar för på jourtid eller på bestämda ronddagar, en dag i veckan per avdelning. På sjukhusen, där springer ofta personalen benen av sig, har mycket ansvar för många mycket sjuka patienter. Rätt medicin i rätt tid till rätt patient. Hela tiden under en rädsla för att göra fel och därmed orsaka elände eller t.om. död.
På sjukhemmen, äldreboendena ansvarar vi sjuksköterskor för den boende från topp till tå. Om det vill sig illa kan man missa att fylla i ett papper här eller att dokumentera där och få en anmälan på sig. Vi skall helst ha fullständig kontroll över den boendes hela kropp med allt från olika typer av smärta till sår, fallolyckor, nutrition, magar som blir förstoppade eller det motsatta.
Det kallas eget boende, eller särskilt boende. I dessa egna boenden skall vi kunna utföra i stort sett allat som inbegriper omvårdnad. Sätta nålar för infusion, även ge blod, ta prover (väldigt ofta) sätta Katetrar, ge infusion i port-a-cather, ombesörja god vård i livets slut med allt vad det innebär.
Jag anser att arbetet som sådant är bra, men med alldeles för få personal då ansvaret är mycket stort. Att det sedan utåt sett aldrig kommer fram vilken vårdtyngd och vilka premisser vi arbetar under, vi inom vårde, gör inte det hela bättre. Lönerna är en sak. Fy, fy, fy. Sjuksköterskor på akutsjukhusen tjänar sämre än vaktmästarna på samma hus. Skamligt!
Trots dåliga förutsättningar utför de flesta kvinnor (och män) sitt arbete utifrån ett humant synsätt med patientens/den boendes bästa för ögonen. Det händer att vi nästan slår knut på oss själva för att göra gott för den enskilde vårdtagaren. Vill bara att ni kommer ihåg det nästa gång ni läser om hur dåliga vi är.
Jag vill inte blir gammal och sjuk!!!
SvaraRadera