Jo du Peter på tangoforenbenta, det är kul med politiker som inte kan räkna rätt på de allra enklaste additionstalen. I synnerhet om de är finansministrar. Mindre skojsamt är det när felkalkyleringarna drabbar de redan drabbade.
Ta skatten som ett utmärkt exempel. Att sänka skatten för alla stackars blåröstande höööginkomsttagare har i alla tider varit allianspartiernas (med borgarsamfundet i bräschen) mest slagfärdiga (och enda?) paroll. Jodå, det har det visst det. Ni som inte begripit detta tillhör antingen gruppen blåvitrandiga skjortor resp. kjoldräkternas egen klubb för inbördes beundran eller har helt enkelt gravt missuppfattat det hela.
Nåväl, detta har varit känt i "alla" tider, att skattelättnad (oj vad lättad jag blivit!!) är den oupplösta onda knutan till all världens (nå, Sveriges iaf) sorger och bedrövelser. Om bara....skatten sänktes så skulle.....allt bli bättre, bra, bäst. Socialdemokraterna måste haft ett horn i sidan till hela svenska befolkningen som inte lystrat till det magiska mantrat om sänkta skatter.
Så sänktes då äntligen den förödande skattenivån, till stort jubel i borgarkretsar (och i andra dåraktiga svenssonkretsar också för den delen). Visst bidde det bra! Allting löste sig, halleluja! arbetstillfällena (dom dyrt och heligt utlovade) blev färre än på mängder av år, socialbidragstagarna blev även de fler än nånsin, vi andra (som än så länge har jobben kvar) fick påtagligt lite extraskrammel i plånböckernas sidofack.
Så, alla ni som röstade utifrån den enfaldiga idéen om att "vi behövde en förändring" får nu stå ert kast. För att inte tala om alla de som inte ens gick och lade sin blanka röst i protest. Fortsätt ni med att följa Linda Kosings silikonstinna fläskläppsjakt på likasinnad make i plasmarutan. Röstar man, eller inte alls, på en politik som går stick i stäv med de egna behoven, som står på motsatt sida av staketet så blir det såhär. Det är enkel matematik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar