Det kan i alla fall inte bli sämre ;-))

Det har liksom lugnat ned sig lite, lite, iaf denna veckan. På arbetet alltså. Har mina båda närmaste kollegor tillbaka från semester. Dom är superbra. Kunde ha det värre. Har haft ett par kollegor inom äldreomsorgen som fått sin utbildning via Hermods hemstudier. Så jag är mycket mycket glad för mina nuvarande "sisters in arms".

Har lyckats manövrera mig genom halva arbetsveckan utan att ta död på någon (tacksam för det lilla ;-) utan att göra mig ovän med någon anhörig, utan att förorsaka någon av de boende någon inre eller yttre skada (ibland frestar det iof på skall ni veta hahaha)

Har dessutom hunnit med att börja röja för att skapa bättre rutiner, vi har hjälpts åt vi "systrar". Rutiner är än mer viktiga när arbetet är så stressigt och ansvarsfyllt som vårat är emellanåt. Oftast har jag/vi även duktiga undersköterskor på avdelningarna, dom gör sitt bästa för de boende, men har inte alltid tillräckligt med kunskap eller utbildning.

Det tycker jag dom skulle få, för deras skull och för de boendes. Har en toppenundersköterska (M, du vet vem du är) på min avd. hon är superbra, dessutom försöker hon förklara och förmedla kunskap till övrig personal då jag varken hinner med eller kan se vilka brister som finns varje stund på arbetspasset. Sådana uskor tackar vi sjuksköterskor av hela våra hjärtan för.

Hrm, undrar om jag inte borde skriva om något annat än vården ett tag. Kanske mitt stundande IKEA-besök för inköp av nytt köksbord då det gamla håller på att dö, eller om mina lustiga katter som just nu jagar flugor på liv och död genom hela lägenheten. Eller borde jag kanske beskriva att livet i övrigt är rätt okej för mig (t.om riktigt riktigt bra) och att en ny vinterjacka för nästan 4000 spänn är på tok för dyrt trots att den är sååå fin. Men, näe, ni ser.....hur ointressant och trist det låter.

Fullständigt ovidkommande i en värld som plågas av fattigdom, krig, svält, konkurser (privata såväl som globala), sinande naturtillgångar, klimathot större än vi vågar tänka. Så jag tänker hålla mig till mina klagosånger om vården och om min syn på politiken så får ni andra blondiner hålla er till det ni kan och klarar av.