En sjuk sköterskas memoarer.

06:55 Rapport, natten lugn.

07:20 ALLT brakar loss; Boende har ramlat....sådärja upp med honom i sängen, kontrollera ev. sårskador, frakturer, har han ont. Jo farbrodern har ont...vart jag än tar eller petar på honom: Hrm svårt att veta vad som har med fallet att göra.

07:35 Kontrollera papper, dokumentation allt jag inte hann göra igår söndag.

prata med kollega som tar hand om en utav de tre avdelningar då jag är själv på "mina avdelningar"

07:45 Ge insulin till 4 boende på två avd. Däremellan ta blodprov (upptäcker att klorhexidinsprit saknas i min korg...gå till min exp. på andra sidan och hämta, blir uppehållen av personal som undrar över en dosett och dess mediciner, kontrollerar detta. Min kollega kommer upp och bistår, får en ny fråga av ytterligare personal, går efter ca 15 min tillbaka till pt som ligger och väntar på provtagning, tar PK.

Klockan är nu ca 08:30 Går förbi kopiatorn för att faxa läkemedelsbest. samt ta kopior på papper vi behöver till patientpärmarna.

Går tillbaka till min exp. samråder med kollega om dagen. Personal kommer in och frågar; ber mig lägga om ett sår.

ca 9:00 lägger om och lindar ett sår då ingen personal kan/vill delegeras.

9:15 fortsätter in på avd bredvid för att göra upp om tid för stora såromläggningen på en utav de boende.

In på "min" avd. igen en utav mina patienter är dålig.....svårt att andas, mycket svårt att andas. Pt är en orolig minnesförvirrad kvinna. Ger Oxascand (lugnande) samt ringer "vår" läkare som är måttligt road av att bli "störd".

Får ordintaion på furosemid (vätskedrivande) för att underlätta andningen. Skyndar in till pt och ger detta. Lämnar kaos inne på exp. klockan är ca 10:00 (har ännu inte suttit mer än två min, men det ingår i yrket liksom)

Går strax tillbaka till pt (patienten) som svarat dåligt på läkemedlet. Ringer läkaren igen för att förtydliga ordinationen; HUR mycket får jag ge per dygn, är det en stående vid behovs ordination eller en tillfällig?

Dr. irriterad. svarar mig som vore jag en idiot. Så avklarar det samtalet. Kontrollerar pt. Fortsatt andningspåverkad, stackars människa!

Andra kollegan på vån. under ringer dr. igen för att fråga vad vi nu gör? Hon blir arg, ber honom komma till boendet, det kan han inte!!!!!

Kl är nu ca 10.30-10:45 Kollegan ger ytterliggare furix till pt. Vi avvaktar lite till.

Anhörig till farbrodern som föll på morg. ringer. Pratar på i ca en halvtimme. Hon önskar utdrag ur journalen, vill byta läkare, undrar varför han inte får en annan sorts kateter då han drar ut sin kateter ur penis var och varannan dag med påföljd att det blöder och gör skitont. Försöker under samtalets gång göra andra saker för att hinna med bättre. Går sådär (fastän jag som kvinna sägs ha en simultankapacitet som överstiger männens hehe)

Jag försöker förklara och förstår hennes oro. Han har dragit ur en sådan annan kateter också (suprapubiskateter eller cystofix) Men bara en gång säger hon. Jo vi skall be läkaren om remiss för en sådan.

Men det borde redan ha skett menar anhöriga. I övrigt är hon nöjd med vården (hrm!) jag förklarar att vi ingen rond har denna vecka. Men det skall dom väl ha varje vecka säger hon då. Nu hänvisar jag till min chef. Hon har även tagit mitt hela för- och efternamn samt antecknat datum för samtal med mig. Hon är inte arg, men extremt engagerad i den äldre släktingen.

Nu ringer dr. igen: Han kommer faktiskt förbi och tittar till den andningspåverkade gamla kvinnan. Jag springer in på andra avd. för att fixa något. Får besked om att en utav pt har ont i ett svullet finger. Hinner inte titta på det just nu.

Säger att jag kommer till damen som väntar på stoor omläggn. så fort jag hinner. Möter upp dr
Kl är ca 11:30, han tittar på och lyssnar på kvinnan med andningen; misstänkt pneumoni, lungemboli?
Vi skall skicka in henne. Allt går i rasande fart. Ringa 112, kopiera läkemedelslistor (inne på andra avd, massor av spring emellan) sätta på pt armband med pt uppgifter (delegeras till personal, tacksam för all hjälp)

Mina kollegor är lika upptagna: dom har nu bett dr om hjälp med farbrodern som ramlat; han har nu börjat få ont efter. Dr. vill inte alls titta till honom. Men dom propsar modigt, dr ger sig.

Transport till andningsdamen kommer, önskar fler kopior på anamnes och status med tidigare sjukdomar. Springer igen och kopierar. Däremellan har jag ringt anhöriga för att underätta om tillståndet.

Farbrodern som föll skall också skickas in till sjukhus efter påtryckningar av duktiga kollegor (tusen tack för sådana)
Kl närmar sig 12:00

Inge frukost i mig ännu. Inte heller ett glas vatten (börjar bli lite yr) Tanten med andningen lite, lite bättre. Ambulanspersonalen gett ytterligare läkedemedel.

NU bara måste jag in och lägga om såren på andra avd. Sagt och gjort. Då rapporterar personal att denna pt har utslag över hela armarna. Oj, oj ser ut som biverkan av antibiotika. Springer tillbaka till min exp. för att haffa dr. innan han sticker igen.

Får en speedy gonzales ordination på betapred samt utsättning av antibiotika (utan att han kontr. pt)

Ok. Tillbaka och skall lägga om hemska trycksår i sacrum (baken) samt en stor håla med nekros och illaluktande pus (var) Stackars stackars patienten. Får värma Natriumkloriden som skall läggas på specialkompressen under mina armhålor (med tröjan emellan såklart) medans jag gör iordning. Inte någon kall vätska i sår inte.

Lägger om, tröstar ledsen, nedstämd, uppgiven pt. Jag FÖRSTÅR verkligen. Så förtvivlat väl och jag räcker inte till.

Kl är nu nästan 12.30 måste hinna äta innan obligatoriska mötet kl 13:00 (om kvalitetssäkring.."stort hånskratt" av vården på boendet)

Äter fort och utan aptit. Eftermiddagen rasar på i lika högt tempo, det dyker upp massor av saker, dåliga patienter m.m.

Ny boende kommer vid 14:50 (jag slutar kl 15:00) måste hälsa och ta emot papper. Lämnar över så mycket som går till hyrsyster (tim.vikarierande sjuksköterska) hjälper lite till så hans kväll skall bli dräglig. Hämtar droppställning till att hänga sondmat på.

Kl. 15.10 kommer jag iväg för att byta om. Hoppas innerligt på att inte bli stoppad på vägen.


Väl hemma så trött så jag är speedad. Bryter sedan ihop i makens armar, gråter som en toka. Andra passet på raken jag haft det såhär. Orkar sedan inte mycket, borde tränat, hjälpt barnen med läxa, men orken bortblåst.
Ja just måste tillägga att jag häromdagen fick höra av en undersköterska att "ni sjuksystrar har ju inte lika mycket att göra som vi" (dvs dom, undersköterskorna och vårdbiträdena) Jojomensan! Vidare menade samma person att vi har socialt arbete vi sjuksköterskor...jojo, det är till att vara insatt i våra arbetsuppgifter.

Somnar oroligt efter another day in paradise.