konsumtion ett (o)nödvändigt nöje?

Behöver vi verkligen mer status. Status såsom i ny och mer avancerad teknik i våra mobiltelefoner, på våra allt större Tv-apparater, våra datorer, våra bilar och massor av annat (o)nödvändigt.

Kan vi inte bara nöja oss ett tag. Reflektera över vad vi skall med alla dessa alltmer tekniskt avancerade prylar till när världens naturresurser håller på att sina när miljön världen runt snart fungerar endast med konstgjord andning. Forskare och insatta miljöarbetare ropar med allt högre stämmor för att få oss alla att lyssna.

Vi vet att vi förstör jorden. Vi tror bara inte att den skall ta slut under vår egen livstid. Vi tror att det "lilla" vi kan göra ändå inte spelar någon roll. Men se, det tror jag och många fler att det gör.

Vi kan konsumera med eftertanke. Vi kanske inte alls måste ha en ny stadsjeep eller en 52 " LCD (eller heter dom alla HD numera). Kanske kan jag ha vinterjackan från förra året i år också. Ungarna har rummet fullt av leksaker, dom har dator, mobiltelefon, cykel, moped, fyrhjuling osv osv. Måste dom ha ÄNNU mer. Blir barnen och vi lyckligare då. Ni begriper vart jag vill komma. Inte rusa på och köpa nytt endast för köpandets skull, för att hålla samma status som tjusiga grannen.

Vi kan hjälpa till med sopsorteringen. Vi kan ställa bilen om affären ligger nära.
Vi måste inte på liv och död flyga varje gång vi skall ut och resa. Tåg, buss och båt finns.

Olika besparingar, bidrag för miljön gäller beroende av vilken samhällsstatus du har. Det begrips säkert. Dom som redan lever på marginaler, aldrig reser, inte har bil, ni har nog med att överleva och kan bortse från det mesta i ovantående text.

Vi kan skänka småslantar till ideella föreningar som arbetar för miljön. Vi kan också påverka våra politiker med hur vi röstar och genom att engagera oss i det vi hinner och klarar av.

Mina ungar har förresten varken cyklar (stackars!) , egen dator (dom får dela med oss), inga moppar, ingen fyrhjuling.....vi vuxna i hemmet har ingen bil (vi lånar ibland), vi flyger nästan aldrig (förvisso delvis av ekonomiska skäl, men lite eftertanke har bidragit)....sopsorterar gör vi så köket mer liknar tippen än matstället, funderar i alla fall en gång innan jag köper nya stora saker, men har massor kvar att åtgärda innan jag kan kalla mig miljömedveten övh.