jul, jul jag ser bara jul

Äntligen! Julen är över. Allvarligt talat tycker jag egentligen väldigt mycket om just julen. Att mysa med familjen, umgås, skratta, prata. Men just denna jul blev jag förkyld. att både jag och maken skulle arbeta liksom de flesta år tidigare bidrog inte heller till ökad munterhet.

Själva julafton var jag ledig. Skönt. Färdig gjord skinka, färdiggjorda revben och köttbullar blev det. vi brukar göra något själva, men i år var lusten och orken bortblåst. Juldagskvällen tillbringade jag snörvlande och hasande på jobbet. Resten av helgen var jag sjuk å hasade runt mellan kök, säng och soffa. Inte så ofta jag är sjuk, brukar skryta om det. Så jag fick så jag teg för en tid framåt.

Väldans vad man kan ynka sig själv över en förkylning. Värre saker finns. Bästa klappen jag gav bort var förresten två kort från unicef. Korten skickades till nära och kära som bevis på att vi köpt 40 doser poliovaccin och ett myggnät (främst mot malaria) en alldeles perfekt julklapp till folk som liksom oss har det mesta vi behöver.

Våra katter, ffa Cornish (allmänt kallad Corny) rexen Ulrik, har tyckt att livet varit kanon när matte legat i sängen. Han trodde liksom att nu äntligen har hon fattat....att vi alltid skall bo ihop...I sängen. Han under täcket värmandes mina fötter. Mysigt ett tag, men nu får det räcka. En katt tror nämligen att deras behov går före tvåbentas. Vill man att matte eller husse skall kliva upp så ser man till att enervera dom så mycket det bara går, trampa runt huvudet, PÅ huvudena, hoppa upp på deras ryggar eller ännu värre dunsa ned med alla tassar på magarna deras uff!

Man kan peta med tassen på kinden på dom också, gärna precis efter att lådan besökts. Ställa sig med stjärthålet rakt mot näsorna går bra det med. Då fnyser dom irriterat och till slut kliver dom upp för att vara lite sällskapliga.

Nähä nu får jag sluta pladdra då maken ropar om maten...rester från det högst bort hemlagade julbordet.
God fortsättning!