tisdag 2 februari 2010

Barnläkaråtalet!!!

Det är inte alls underligt att man som vårdpersonal undrar hur det kommer sig att den numera riksbekanta kvinnliga barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus blev anhållen, häktad och nu efter ett och ett halvt år åtalad för dråp.

Många har åsikter om att rättvisa bör skipas. Jag är nog lite bakom flötet för jag begriper inte vilken rättvisa man talar om här. Barnets? föräldrarnas? Vem tog i förväg (här rör det sig om kanske en halvtimme till ngn. timme före den naturliga döden) livet av det lilla, prematura, svårt sjuka flickebarnet? Det är tydligen där frågan ligger, den som det återstår åklagarsidan att besvara.
Åklagarsidan påstår vidare, med utrymme för tolkningar, att dom redan med bestämdhet vet att läkaren tagit livet av den lilla flickan genom att injicera en dödande dos av läkemedlet Tiopental.
Om så är fallet, varför i helsefyr har man då väntat i ett och ett halvt år med åtalet.

Jag är ju förstås inte alls bevandrad i juridikens fyrkantiga värld så gången i ett rättsmål skall jag egentligen inte uttala mig om. Dock förbehåller jag mig rätten att undra och spekulera.

Har sökt lite på nätet angående fallet. Hittade delar av förhör med barnläkaren. Hon hävdar att ett antal sprutor låg uppdragna med läkemedel den dagen fallet gäller. Detta i enlighet med praxis vid avslutande av livsuppehållande åtgärder. I de olika sprutorna fanns även olika sorters läkemedel vilket också är praxis i sådana fall.

Stesolid (ett ångestdämpande och kramplösande läkemed) fanns på bordet och Morfin (för att lindra ev. smärta och ångest) samt då det omdiskuterade "dödsbringande" Tiopentalet. Här undrar jag (en dum sjuksköterska) om utifall att detta läkemedel givits barnet och koncentrationen i hennes blod, efter dödens inträdande, var skyhög hur mycket fanns i sprutan? Alla läkemedel som iordningställs till en patient är ju ordinerade utifrån vikt och ålder (iaf vad gäller barn) så hur kunde ett läkemedel i dos avsett för detta lilla barn, OM det skulle ha givits ge utslag på en dos så hög att den inte kunde ha ordinerats i den mängden. Inte heller kan en spruta med ett osedvanlig, otillåten mängd läkemedel osedd har fått ligga framme utan att någon i personalen reagerat. Hänger ni med här? Det gör inte jag heller.

Läkaren har ej givit något Tiopental enl henne själv. Förhörsledaren frågade om hon inte kunde tagit fel spruta. Det nekar hon till. Man gör liksom bara inte det i sådana här situationer. Läkaren hade för övrigt gått in på ledig dag för att närvara vid avslutandet av barnets liv.
Hon uppger vidare i förhöret att alla sprutor är uppmärkta (självfallet) samt att deras innehåll ser olika ut. Så det där med att ta så gravt fel är nästintill uteslutet.

Det befann sig enligt uppsagor 21 personer i rummet vid barnets död. Varför, undrar jag? Borde inte endast föräldrar och ett minimum av vårdande personer varit närvarande i en så smärtsam situation. Nåja, det har egentligen inte med saken att göra.
Anledningen till att jag undrar är att läkaren uppgett att först den ena manlige släktingen bad henne att "göra något" för barnets vars väntade död dröjde längre än brukligt/väntat. Därefter hade ytterligare en manlig släkting bett om detsamma. Hmmm, två manliga släktingar inkl. andra ca 15-18 anhöriga i rummet. Kära nån så oetiskt och rörigt det måste ha varit. Observera att jag endast tillåter mig spekulera i det här, jag vet alltså inte alls hur det egentligen agerades därinne på salen.

Liksom så många andra, med bra mycket mindre kunskap om medicin och vård än jag har gjort före mig. Många, på nätet, har ansett att vårdpersonal främst då läkarkåren håller varandra bakom ryggen. I vilket avseende då? (dvs i just detta fall) Skulle läkarna, med läkarförbundet som lögnaktiga försvarare, ha en dold agenda där aktiv dödshjälp förekommer titt som tätt men ingen talar om det. Befängt!
Även om jag när den dagen kommer och jag varken kan tala för mig, äta, dricka, stå eller gå skulle önska att sådan hjälp var vedertagen.

Tror till syvende och sist att det ligger någon slags prestige, anhörigpåtryckningar samt vad vet jag..."hemliga dokument" kanske bakom den högst pådrivande rättsapparaten.
Det är bara att vänta på rättegång och domstolsutslag. Fy tusan för att vara barnläkaren just nu.

2 kommentarer:

  1. Bra inlägg.

    Jag har också en massa liknande funderingar. När vi har avslut på våra avdelningar är det bara föräldrarna och mor/farföräldrarna som brukar vara med. Så lite och så lugnt omkring patienten som möjligt.

    Och Tiopenthal... Farmakokinetiken i det här fallet... hur ser den ut....

    Sen förstår jag inte riktigt... om man ändå extuberat och vet om att barnet inte klarar av att upprätthålla andningen på egen hjälp så är det ju inte fråga om att hon på något sätt kommer att klara sig.
    Hade det varit mitt barn hade jag velat att hon skulle vara ångestfri och smärtfri och få somna in värdigt (om så med hjälp!) - och det samma hade gällt mig själv. Jag hade velat ha maximal dos med smärtlindring/ångestdämpande om jag låg för döden och samtidigt hoppats på att få somna in lugnt och fint.

    Men alla är vi olika. Jag förstår bara inte hetsjakten av en person i det här fallet?

    Syndabock? Är det det som man vill ha fram?

    SvaraRadera
  2. Tack för ditt stöd för mina åsikter. Är så trött på att vi inom vården måste försvara oss gentemot okunnigheten i tid och otid. Jag har en del övriga funderingar omkring familjens göranden och icke göranden samt om deras ev. syn på vård/samhälle/religion. Men dessa spekuleringar lämpar sig inte officiellt ;-)

    SvaraRadera