Likstelhet

Kan hjärtan gå i nekros? Egentligen är det en hypotetisk fråga. Jag har redan svaret. Jo, dom kan det. Av alltför mycket ältande och alltför mycket hjärtesorg. Hjärnor kan också nekrotiseras. Så att dom till slut liknar små svarta, kletiga klumpar av sörja som endast förmår få ur sig osammansatta oljud utan mål och mening. Det blir rundgång på tankarna och smärtan som strålar genom kroppen är densamma om och om igen. Inget nytt bara samma hjulspår som tidigare.

Läkemedlet för detta högst dödliga tillstånd heter: Sluta älta god damn it!
Doseringen är individuell men bör uppgå till 10-1000 mg per dag i dos om minst 20 mg per tillfälle och lite extra 10 mg vid behov.
Lovar att det hjälper, ältandet gör det dessvärre inte. Att hitta på något underhållande hjälper (åk in till stan och gå på McDonalds med barnen),
diska hjälper, tömma kattlådan hjälper, dansa samba hjälper (om du inte kan dansa samba, skit i det och dansa vals då för tusan). Ligga still i en säng hjälper...NOT! Endast korta stunder bör man tillåta sig att vara kataton. Det vill säga- nästan helt j-la likstel. Att ligga till sängs och stirra sig blind rätt in i väggen bidrar inte till sinnets munterhet. Att gråta sig till en ögoninfektion hjälper inte heller, annat än att man blir jä-ligt irriterad när mascaran skall på dagen efter.

Att röra på sig, träffa vänner, hitta på något kanske inte heller får dig eller mig att dansa jenka (=finsk hoppa-studsa-dans) av glädje. MEN du mår i alla fall inte sämre utav det. Horisontalläge däremot kan de facto förvärra tingens och sakernas tillstånd så att du fastnar där. Som en likstel liksom. Vem vill det!!
Förr eller senare blir du sådan oavsett hur mycket du försöker. Likstel alltså. Men innan dess kan man i alla försöka var lite levande och älta en aning mindre än man vanligen brukar. Man hinner med fler roliga saker då. Kan träffa fler roliga människor och framförallt kan man lära sig att skratta åt en mängd av saker man inte skrattat åt på många år.