Livet är verkligen märkligt. Det som är upp är helt plötsligt ned och tvärtom. Underbart! De mest udda saker kan hända om man är öppen för uddigheter vill säga. Mig händer det ofta udda saker. Vilket får tillvaron att bli lite mer spännande. Man få bara akta sig så man inte skär eller bränner sig på de annorlunda tillstånden.
Skaderisken när man tar för sig av livet är såklart högre än om man bara vandrar på i det gamla vanliga. Nu menar jag att det bara är att ta en drulleförsäkring och kasta sig ut...(ja inte rent bokstavligen kasta sig kanske, men kliv med stora steg i alla fall). Utan risktagande händer ju absolut ingenting. Ingenting är att vara nästan icke levande.
Vore förödande för min värld, den nya världen, att inga känslor alls uppleva....att inget nytt få upptäcka eller erfara. Vi utvecklas tillsammans med och med hjälp av andra människor. Intet alls om vi umgås enkom med våra egna trista nunor dag ut och dag in.
Våra erfarenheter, både de bra och de mindre bra (med detta avses erfarenheter som ger svall av känslor, inte som att stå i kassakön på Coop, även om en dylik kan vara nog så "känsloutbrottsframkallande" hos somliga)gör oss till människor. Utvecklar våra sinnen, våra tankar och våra värderingar. Utan möten med andra tvåbenta så sker ingenting med oss....allt blir som det alltid varit. Trist..... och och.... fruktansvärt tråååkigt för att citera askungen på bal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar