söndag 27 maj 2012

Om att våndas inför strandpremiären!!

Vi har fått en släng av sommar. Underbart men också förpliktigande. Varje säsong samma gamla tradiga visa. *What on earth* skall jag ha på mig på stranden. En nätt liten tonårs-bikini med snören i sidorna som inte syns? för att dom på ett väldigt skrämmande vis (numera) lyckas skära in i Sidfläsket så att man (jag) får gräva fram dem när åbäket skall av. Jag har nog missat något här? I min ålder bör man, förmodligen, ha rejäla doningar på sig. Med byxbredd upp till naveln och en överdel som för tankarna till puritanismen och mormors mor.
Finns det mitt-i-mellan-bikinis? Typ en Burka gjord endast för Mittenkroppen upp och över (häng)bysten, i leopardmönstrat?

Jag köper ett nytt badplagg ungefär vartannat år. Men än har inget utav dem lyckats uppfylla mina önskemål om att fungera halvtäckande, inte avskräckande, men ändå i viss mån förskönande. En bodysuit perhaps? I lätt åtstramande vattentåligt material. Nackdelen med en sådan, förutom att den kräver sin kvinna för att få på och av, är ju att solen inte når ända in till den vintervita huden. Och det vill man ju att den skall, right!

Jag har uppnått den åldern då man inte längre önskar blickar på sig när man hasar mellan strandfilt och döljande bölja (det är däri själva dilemmat ligger begriper ni väl). Optimalt vore om det på något vis gick att hamna direkt i plurret utan att behöva passera gå. skulle klädseln inte längre vara ett problem......
Som sagt, varje år samma triviala dilemma och varje år slutar det med att jag ger blanka tusan i hur jag gör mig på beachen. Men jag låter numera, för den allmänna trivselns skull bli att skutta.

Häpp på er! :-)

2 kommentarer:

  1. Ha,ha...känner igen mig!!!! Konstigt nog, för både du och jag är vackra som fan. Det är i det icke perfekta som själen har sitt bo...och är det något vi är så är det själsliga. Att vara själslig är vackert, alltså är vi vackra.

    Kroppen brukar alltid vara ett "problem" på försommaren. Den ska liksom krängas ur sina kläder, släppas loss ur sin fångenskap. Smått traumatiskt, men det brukar släppa ungefär till mitten av sommaren, då man liksom har kapitulerat inför värmen och sin egen nakenhet.

    Ett faktum är att du min käre vän är en tiopoängare vad du än sätter på dig, så det så!!!!!

    SvaraRadera
  2. Åååhh Maje, löövv you! Du å jag... i fotsida kaftaner vid poolkanten med varsin parasolldrink och något som fläktar oss i våra svettiga anleten... Det du!!

    SvaraRadera