Inte idag och inte imorgon...

Det blir bättre. Inte idag och inte imorgon. Troligen inte heller på Söndag.Inte nästa vecka eller kanske inte ens om en månad. Men sen.
Kanske framåt sommaren. Då lyfter fötterna från marken när jag går, luften blir lättare att andas, styrkan i benen kommer åter så att stegen blir stora och höfterna får svänga fram och åter igen.
Då, när det blir bättre ska jag lyfta på hakan en liten bit uppåt skyn. Nu ser den rakt framåt, inte åt sidorna, inte nedåt och inte alls uppåt. Senare, när det blir bättre så skall spetsen på hakan med den lilla gropen i peka hit och dit, uppåt och nedåt så att jag inte längre snavar när jag går.

Jag skall se människor i ögonen och le. Jag klarar det. Är till och med bra på det. Att titta människor jag inte känner i ögonen och le lite försynt en smula. Om dom ler tillbaka vet jag att jag är tillbaka. På motorvägen med alla ljusen och ljuden, då smyger jag inte längre runt på små grusiga skogsvägar som bara ger mig sten i skorna och ömma fötter.

Sten i skorna gör ont. Och skaver. Man får små sår som behöver plåstras om och läka. När såren läkt sätter man på sig ett par bekvämare skor och tar vägar som inte gör en illa. Så skall det bli. Inte idag, inte imorgon, inte på Söndag men senare....framåt sommaren kanske.

//Lotta