Har lagt mig själv på hatthyllan en tid. Bland varma vintervantar och fluffiga halsdukar ligger jag och tar igen mig.
Allt har sin tid och min tid av vila är nu. Jag kommer igen, men det kan dröja några dagar eller veckor. Desto äldre man blir desto mer komplext blir livet. Alla vi som fyllt fyrtio eller mer vet, eller hur.
Stora beslut kräver stora känslor. Och vila. Vilan kan bestå av rörelse som i motion. Fast i en mer saktmodig, lugnare form.
Promenader är bra, dans är bra. Dansa med dig själv, hur du vill och som du vill. Lyssna på musiken och guppa med höfterna, flaxa med armarna, sparka med benen högt och lågt. Har du persiennerna nere är det ingen som ser dig och ingen risk att någon ringer på dörren med anhållan för förargelseväckande beteende i handen.
Själv har jag inte tränat, inte dansat, inte yogat alls på flera dagar. Kanske en vecka snart. Men jag har gått. Mellan olika transportmedel, mellan hus och på gator. Upp och ned i trappor. Det räknas det också.
Bara man inte sitter helt still. Stilla är farligt. För kroppen, för "själen" och för hela måendet.
Så om livet dippar sitt inte inte still. Rör på dig. Diska, städa, plocka och promenera. Den riktiga, svettiga maxiträningen kan vänta tills livet vänder igen.
Och vet ni, vänner är det bästa investeringen man kan ha. Jag har många som hjälper mig att vända blicken ned från hatthyllan och åter till livet.
Take care out there!//
Latmänniskan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar