galgar och merengue

Jag hänger fritt svävandes på en utav galgarna nu. Jag valde en i trä. Känns mer genuint och äkta så, dessutom luktar plast inte alls gott.
Känns skönt att ha lämnat skorna då det om sanningen skall fram började kännas lite väl dystert därnere.
Här uppe, på galgnivå har jag bättre sikt och kan röra både armar och ben med mer schvung. Man blir stel av att ligga still för länge och ryggen kroknar. Krokig rygg kan ge intryck av att man känner sig underlägsen, kuvad eller tom. rädd. Mina känslor är ingen av dessa. Ryggens böjning berodde enkom på att det är förbannat obekvämt att kura ihop sig i fosterställning bland illaluktande dojjor. Prova själv får du se!

Nu har jag rätat på den, ryggen alltså. Galgar har den förmågan, man måste liksom vara rak i ryggen för att kunna hänga sig kvar på dem. Här tänker jag hänga tills jag är säker på att benen står av sig själv utan stöd. Det är lite skört såhär i början av det nya livet. Blir liksom ett mentalt steg framåt och ett eller två bakåt för att därefter börja om igen. Lite som att dansa merengue....tror jag...

Jag kan inte alls dansa merengue, men då och då försöker jag mig på lite latinodans bara för att det är så kul och skönt. Vid dessa tillfällen är jag tacksam för att jag har persienner. Idag har jag inte dansat alls. Däremot yogat en stund och stått på mitt huvud. Det kändes bra.
Även galgar kan behöva vila serrni....