Har du varit med om den stora ödslighetens vind? Den som plågat viner genom ditt allra, allra innersta när sorgen kallar på uppmärksamhet. Har du det?
Denna vind är av en alldeles speciell sort, den kommer ofta opåkallat när du minst anar och sveper med dig in i sorgens boning. Är du då av den uppmärksamma typen kan du känna att här och nu börjar det, det stora sorgearbetet.
Ett förlorat liv, förlorade önskningar, drömmar, människor, kära ting. Sorg!
Det är starka känslor som framkallar ödsliga vindar. Inga fjuttiga händelser som att du blir avsnäst av expediten på Lindex eller utskälld av någon tok du ändå inte bryr dig ett skvatt om. Nä nä, den här sortens vindar har ett långt utdraget klagande ljud som framkallar gråt i form av dripp, droppande tårar, ulkanden och ömkliga strupljud. Snörvel och snor som i bästa fall torkas bort innan det runnit alltför långt ur näsan.
Ingen attraktiv syn med andra ord. Inte läge att stifta nya bekantskaper direkt. Så Jag fortsätter nog ett tag till att sakta fladdra runt på min galge av trä och sloka lite med huvudet som en gammal vissen tulpan (för övrigt en av mina favoritblommor)och snörvla av och till. Tids nog eller när det har gått nog med tid skall jag sluta vaja av och an och lyfta på de blonda lockarna och sätta den högklackade snyggskon i marken för att ta mig för av de nya tiderna som väntar framöver.
love love
SvaraRadera