S.O.S läge

Dagar som denna skall egentligen inte dokumenteras. Inte alls finnas. Borde förbjudas och strykas ur almanackan. Kurrekurreduttön var en dröm om än en vacker sådan. Idag mer avlägsen än någonsin.
Skohyllan börjar se frestande ut igen.....Mmm dock inte allt grus som samlats sedan min senaste visit där. Småsten innanför byxlinningen är för mycket även för mig.

Håller mig fast i något annat istället. Barn, vänner, jobb, vänner igen och så smågrisarna. Det vill säga katterna. Dom känner ofta på sig när matte mår som ett utspottat kärnhus spritt över golvet. Vill vara nära, ofta störa, trampa omkring och purra högljutt. Då måste man samla ihop sig lite och klappa len päls en stund.

Barn gör ungefär detsamma. Då måste och vill man klappa på dom också. Det lindrar en stund, ett ögonblick. Skärvorna inuti skaver mot varandra. Jag försöker förtvivlat hitta något universal lim att klistra ihop dem med. Snarast möjligt innan det förblöder eller går i nekros. Hittar inget lim, inte ens Karlssons klister eller limmet vi använde i skolan. Det som doftade så gott, minns ni?

Får hitta andra lösningar för att lindra. Det är katastrofläge och då är alla normala regler satta ur spel. Jag lindar med handdukar och bomull som fastnar i såren så att jag får plocka bort trådar med pincett.... senare. Inte idag. Låter det bara vara och tar en sakta dans i vardagsrummet istället.