Det är R.U.T som talar

Katter är egensinniga djur. Gör nästan alltid som dom själva vill utan hänsyn till sina tvåbenta tjänares känslor eller vilja.
Vill dom ha mat så struntar dom fullständigt i om man sover. Min vackra raskattshanne Ulrik brukar komma klampandes runt mitt huvud och tillbaka och så ned på golvet med stirrande blick tills jag ger mig och halva håret lossnat av hans tassars omilda behandling. Då går jag suckandes upp och Ulrik rusar, med de andra två marodörerna tätt i hälarna, mot köket och matskålen.
Mission accomplished liksom.

Andra gånger vill han, Ulrik alltså, bara ha mig ur sängen som något slags sällskap. Sådana morgnar trampar han runt mitt arma huvud tills han hittar mitt fejs bland täcke och kuddar. Tar upp en tass och petar mig på kinden, omilt. Eller så purrar han öronbedövande högt och borrar sin panna mot mitt ansikte; näsan, pannan eller kinden. strunt samma var han hamnar med sitt stångande bara det har effekt.

Dom andra två smågrisarna är inte alls lika utstuderade eller så låter dom bara den grå vampyren sköta jobbet. Dom kan förstås vara ett utomordentligt sällskap också. Ligga i knäet eller bredvid och spinna högljutt. Wasabi, den tjocke rödhårige kattherren som jag får bo hos lägger sig aldrig tillrätta i knäet, han liksom glider upp över ens kropp och hamnar lite hipp som happ över en höft, ett ben eller där han finner det bekvämast.
Ulrik hamnar i knäet, ofta. Mest för att det är varmt och gott där. Han har nämligen lite klent med päls den gode herrn. Om det är alltför kyligt så ber han om "lov" att få krypa under täcket och kura ihop sig i knävecket. Det är bara att göra som han vill, han blir så outhärdligt tvångsmässig annars.

Min lilla honkatta ber om gos ett antal gånger per dag på sitt alldeles speciella vis. Kutar på korta ben i förväg till en högre höjd, ett bord, en stol, en säng. Där syns hon och börjar trampa runt, runt och lyfter på baken så att jag skall förstå att hon vill bli klappad, kliad och smekt. Hon pussas också, små subtila nospussar får jag när så hon vill.

Som ni ser har jag fullt upp med att tjäna mina små "telningar". Lägg därtill två mycket bestämda elvaåriga tvåbenta damer så förstår ni, puh! Nu är det dags igen hör jag: "ropen skalla, kattmat åt alla".............

Undrar om den servicen jag ger skulle kunna bli avdragsgill på något vis...